- Project Runeberg -  Det går an /
139

(1838) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men, gode Gud! mina skall jag kalla dem: det
skall, det måste, det vill jag bestämdt!

”Det skall du, och det blir min himmelska
glädje, att höra dig säga så.” — Albert for
förskräckt åt sidan vid dessa Saras sakta uttalade
ord. Hade han glömt sig i sin svärmiska utsigt
ända derhän, att han talat högt och förrådt sina
innersta tankar?

”Räds icke, Albert; dina hviskningar, dina
allratystaste hviskningar till dig sjelf, hör jag;
ty jag är så, att jag hör.”

Store Gud! hvem är du då? kan du mer än andra?

”Du kör så bra och galant, Albert; jag
älskar dig.”

Du älskar mig, men du svarar mig icke?

”På hvad skall jag svara?”

Hur kunde du höra nyss, hvad blott min själ
talade?

”Jag älskar din själ, derföre hör jag din själs
ord.”

Hvad?

”Det vill säga, jag förstår dig. Jag begriper
dina tankar; till och med hvad du grubblade på
nyss förut —”

Hvad? om yrket?

”Jaja — Albert — ett fönsterglas är icke så
föraktligt, som du tror, Albert: det skyddar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 6 14:45:57 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/detgaran1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free