Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin hörnsoffa med undran på att intet bud kom.
Han hörde en uppasserska slå i några dörrar till
rum utanföre. Han ropade henne med dundrande
stämma. Hon anlände i flygande. ”Gif mig en
kopp thé!” sade han och såg vild ut.
Van vid ovanliga resande gick hon sin väg
beskedlig, tigande och utan undran. Då ropade
han henne tillbaka, och hon kom åter. ”Hörde
du hvad jag begärde?” röt han. — Ja, herre. —
”Så låt det gå fort, medan jag sitter här och
väntar!” — Icke har herrn väntat på mig, så mycket
vet jag! sade hon stött och gick ut med en liten
fnurr.
”Ack, hvad jag väntar på dig!” utbrast han
suckande inom sig, utan att hafva hört på den
utgångna flickan.
Theet kom, helt och starkt. Sjelfva hon,
som bar det, såg förargad ut; ty tålamodet kan
förgå på hvem som helst; och när sergeanten
förde koppen till läppen, brände han sig så
”fördjefladt,” att han ropade: det var fan!
Kunde du då icke litet hafva väntat med det?
utbröt han; jag är icke skapad att skollas!
”Icke jag heller,” svarade Lidköpingsflickan
vigt.
Är du rasande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
