Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Videbe — — (åter en åskblick: dock kunde
han ej neka sig, att så just kunde rätta termen
låta för det der mellantinget han så mycket
grubblat öfver. Sjelf nändes han likväl icke tala ut
namnet så).
Ja, eller ifrån det huset, rättare sagdt, fortfor
flickan; ty Videbeckskan sjelf hon är då
ändtligen borta. Men lärpojkarne kände rigtigt igen
sakerna, och buro dem till sin döda matmors hus.
Döda! hvad säger du? himmel och helvete!
Död? — nej — och jag fick ej veta sådant i går?
Flickan svarade häpen: budet sade, att de der
rummen, som ville hyras, de kunde nu få hyras,
och att klockan 8 på morgonen i dag skulle de
beses. Derföre tyckte jag det icke var värdt att störa
herr majoren förr än nu på morgonen klockan 7.
Beses klockan 8, sade budet? se här! klockan
är 8 om en qvart. Men — evige Gud! Död? Det
är omöjligt! omöjligt! omöjligt!
Han störtade ut, och frågade i dörren efter
vägen till Videbeckska huset. Uppasserskan
berättade och tecknade det, så godt hans otålighet
och hennes bestörtning tilläto. Han skyndade bort.
Denna morgon var undransvärdt vacker.
Sergeanten kom ned till en af gatorna vid Lidan:
dagens friska, nya sol — det blåa — det gröna —
det hvita — i luft, på trän, på — ack, nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
