Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligen, att tiden är jordiskt stämd: de se icke,
att deras egna för sedlighet gjorda inrättningar föra
till verkliga laster, eller åtminstone ej hindra dem.
Vi rå icke för, att detta är ett faktum: afsigterna
må vara hvilka som helst. Vi smäda ingen; vi
önska välsignelse öfver alla.
Men hvad de ämnen angår, som ligga för
tidehvarfvet att komma, så må man gråta om man vill,
men hindra dem kan man icke. Mensklighetens och
sedernas småningom skeende räddning kan icke
undvikas.
Man kan väl säga, att menniskorna nu falla ned
öfver de »materiella intressena» och gå att blifva
allt mer kroppsliga; man kan säga det, så länge man
icke inser, att det just är själarne, som vår tid i sjelfva
verket mest af allt arbetar för. Det är räddningen af
det sköna och oskyldiga i grunden af vår ande: det
är upplifvandet af det i sanning goda, af det idealiskt
förhoppningsfulla, som Gud tillåtit, emedan han skapat
det: det är frågan, en gång, om försvaret af det
enda på jorden, som för menniskan eger värde, eller
bör ega det: om en i årtusenden misskänd himmel.
Man kallar intresset härför jordiskt? ligger i detta
uttryck någon mening? det är då intresset för, att
dock ega någon skymt af himmel på jorden: en skymt,
som Gud måste vilja att vi önska oss, efter han
sjelf skapat den. Men denna skymt af himmel hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
