Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smakfullt ordnat till huckle — eller, som det fordom
kunde hafva hetat, slöja — behagade sergeanten,
och kom honom icke att längta tillbaka efter
kambrickshatten. Han gick ned till kaptenen, för att
hemta upplysning om hennes namn. Efter en stunds
ögnande på passagerarelistan, befans hon heta Sara
Videbeck, och vara glasmästardotter ifrån Lidköping.
En ovanligt omständlig underrättelse på en
ångbåtspassagerarelista! Men den kom sig deraf, att hon
hade pass med sig, som annars ångbåtsresande sällan
medföra, och att hon egt ordningssinne nog, att åt
kaptenen under resan aflemna sitt pass, till all möjlig
säkerhets vinnande för sin person.
Sergeanten satt i många tankar nere i
matsalongen — märk matsalongen! — det är den, dit
fördäckspassagerare, åtminstone de af tillräckligt mod
och hurtigt utseende, få intränga vid matstunderna.
Det var nu ungefär frukosttid, eller kunde lätt blifva
det, ifall man reqvirerade en portion. Sergeanten
tänkte så här: En glasmästardotter ifrån Lidköping
— det är en småstad, långt, långt bort ifrån
Stockholm. En mamsell? på sätt och vis, ja. En
borgardotter, dock af ringaste borgarklassen. Ett intagande
och märkvärdigt mellanting! Landtflicka icke,
bondflicka alls icke — men icke heller riktigt af bättre
klass. Hvad skall en sådan egentligen anses för?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
