Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stackars dalkullan.» Han lade en tolfskilling i
dalkullans hand och tog utan vidare omständigheter de
begge svart-och-hvita ringarne, som kullan höll upp
i luften framför jungfrurna, i hopp om handel. Den
chaira såg litet förundrad upp på militären. Men
han, icke brydd, tog genast den ena ringen, som hon
förut hade valt, gaf henne den och sade: »Var det
icke denna, som mamsell Sar— hm — var det icke
just den här, som behagades? var så god, tag och
behåll den. Jag sjelf behåller den andra.»
Flickan såg på honom med — såsom han tyckte
— ganska vackra ögon. Ringen, som han sträckte
henne, tog hon väl i häpenheten, men då han
förmodade, att hon skulle sätta den på fingret, hvilket hon
sjelf ärnat den åt, märkte han, att hon i stället, utan
att säga ett ord, drog sig sakta bort till relingen och
släppte ringen i sjön.
»Prosit sergeant!» sade han till sig, då han
varseblef denna rörelse. »Det vill så mycket säga,
som att jag är ordentligt afbiten. Bravo junker!
hvarföre skulle jag kalla henne mamsell, då hon
anlagt huckle och vill vara okänd? Man kallar en
sådan Du, snarare, om så skall vara: och hvarföre
bjuda en obekant flicka en ring? och det på däck?
Fy skock, Albert!»
Han gick till den motsatta relingen och kastade
den andra tagelringen, som han redan satt på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
