Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ett fägnar mig; hon misstyckte icke, att jag
vågade ett du till henne. Fördenskull och alltså,
alldrig mamsell mera!»
Han gick ned i matsalongen och handlade sig
en cigarr, den han ock påtände, kom ånyo upp,
satte sig med hög och fri uppsyn på sin koffert, drog
långa rökmoln ur cigarren och såg superb ut.
Han märkte den behagliga glasmästardoltern flere
gånger gå sig liknöjdt förbi, stundom jemkande på
den chaira silkesknuten under hakan och fingrande de
gentila halsduksspetsarne, som föllo ned öfver bröstet.
Hon talade lifligt med de andra jungfrurna och
syntes högst ogenerad.
Cigarren, likt mycket annat i verlden, tog slut.
Sergeanten kastade den lilla stumpen, hvari ännu eld
satt qvar, bort ifrån sig, med afsigt att få honom i
sjön. Men stumpen var så lätt, att han blott hann
ett stycke fram på däcket, låg der och rykte. Vips
kom en fot, med den allra nättaste blanka känga på
sig, och trampade ut honom, så att han slocknade tvert.
Sergeanten höjde sina ögon ifrån foten upp till
personen, och såg den obekanta. Hennes ögonkast mötte
hans. Sergeanten skyndade upp ifrån sin koffert,
gick fram till henne med en artig bugning och sade:
»Tack, söta jungfru! min cigarr förtjenade väl icke
att röras af jungfruns fot — men —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
