Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon, som inburit anrättningen, var nu åter
utgången, och dörren stängd. Sergeanten tog sitt glas
körsbärsvin i hand och sade: »Skål på resan!»
Sara Videbeck tog utan omständigheter det
andra glaset, klingade med sin värd, nickade fryntligt
och sade: Tack!
»Ett ord, så godt som två, innan vi dricka,»
inföll sergeanten. »Det är hinderligt och förargligt att
icke veta hvad man skall kalla hvarann — och
sedan så — jag vill aldrig göra någon ledsen, ond
eller stött — och — par exemple skulle vi icke
kunna kalla hvarann — par exemple du — så länge vi
äta åtminstone — eller —»
Du — ja, det må vara sagdt. Med dessa ord
klingade hon ännu en gång, saken var uppgjord, och
körsbärsvinet dracks.
Sergeanten blef som en ny menniska, sedan
denna sten fallit ifrån hans bröst; han steg omkring
i rummet, blef dubbelt otvungen, glad och
förekommande. Men den vackra glasmästardottern, deremot,
undergick ej ringaste förändring. Hon satt vid bordet,
åt och tog för sig, visserligen på ett rätt behagligt
sätt, men någon högre grace syntes icke mycket i
dessa åtbörder. Hon kallade sin nya bekante Du i
hvart åttonde ord, utan allt hinder ifrån blyghet eller
förnämhet. Hon syntes oändligen hemmastadd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
