Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åh ja, det kan jag nog berätta, fortfor hon,
smög sig ännu litet närmare Albert på spjälsoffan,
och såg sig om, liksom fruktande att någon obefogad
skulle höra hennes hemligheter. Då däcket likväl,
såsom förut nämnts, åt detta håll var rent från folk,
vände hon sig åter till honom, såg högst förtrolig
och klok ut, samt viftade med sin lilla handske i
luften, stundom slående hans arm lindrigt med den.
»Jag har utfunderat, huru en flicka utan föräldrar
och syskon, som jag, skall kunna lefva — lefva
bra» — sade hon. »Jag har tillräckligt och fullt upp
redan med linne och gångkläder, för många år, och
sliter icke stort: hvilket en icke gör, när en är
aktsam. När nu min mor dör, får jag icke längre skära
till rutor och kitta i stora hus eller nybyggnader; det
skall skråmästaren hafva. Men det är en egen konst,
vet du, som ingen kan i Lidköping, mer än jag; ty
jag har ensam utgrundat den: att blanda krita med
olja så riktigt i sina dimensio— nej, proportioner —
(dimensioner säger man om sjelfva glasens vidd i
längd och bredd, men proportion säger man om rätta
tillblandningen och mängden af krita och olja
tillsammans: de begge orden brukas blott i vårt
embete och du förstår dem icke, Albert) — nå, nu
vill jag bara säga, att jag utgrundat en proportion i
denna tillblandning, som ingen mer än jag vet; och
deraf blir en kitt, så stark, att ej det bittraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
