Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nåväl, min Gud ! hvad menar du?
»Åh jo, jag menar, så framt en aktar sig för
att hafva en plågare, som äter upp och förskingrar
i onödan och i slarf allt hvad en med möda och
åhåga samlar. Hvad båtar då att vara ordentlig, när
plågaren är desto mer oordentlig och frossar af den
idogas arbete? Och huru kan en arbeta med lust och
fröjd, när en ingen hjertans lust har, men ångesten
sitter i halsgropen —»
Jag förstår dig icke.
»Så? Hm.»
För Guds skull berätta hvad du menar!
»Ja, det är allt något att berätta, kanske. Jag var
ute en Michaeliqväll med min mor: det var mot hösten
och blåste, och hennes hår for kring hufvan. I
förtviflan lopp hon upp åt den stora stadsbron, som
går öfver Lidan hemma i vår stad; jag var då
femton år, och sprang efter. Jag tänkte hon i sin
rysliga vånda skulle hoppa ned i vattnet. Men när jag
kom efter, hejdade hon sig och tog mig i famn,
stannade vid broledstången och såg sig om. Der var
ingen gångare ute. »För din skull vill jag låta bli
det,» hviskade hon: »jag vill lefva och pinas, tills du
blir ännu litet större. Men ve och förbannelse
öfver den här! åtminstone den skall jag bli qvitt!»
Härvid såg jag fradga af raseri, tror jag, slå kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
