Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusan skulle också vara oförskämd nog att sätta sig på
den? det öfriga däckpatrasket här har jag aldrig
märkt sätta sig på annat än tågverket, och på
pumpen och på kanonerna; det är ett ganska hyfsadt
och beskedligt folk; de äro så litet djerfva mot
andras saker, att par exemple dalkullorna satte sig
allenast på sig sjelfva, hic est, de lade benen under sig.
Hvilken oförskämd persedel kan då Sara hafva fruktat
skulle understa sig — aha — du skall få se, Albert,
att hon menade dig sjelf, och ingen annan, med den
vackra bönen, att jag skulle akta kappsäcken — baj
millioner så han smakar!» sade han och kastade
yttersta stumpen i sjön: »det här går öfver tålamodet.»
Just i denna svåra kris kom Sara till honom
och, hvad tycks? stack en ny cigarr i hans hand.
Eld har jag icke med mig, sade hon, och jag ville
icke låta jungfrun, som jag beställde cigarren af,
tända på honom åt dig dernere, ty — och dessutom
kan hon icke röka. Men huru skall du få eld, Albe?
»Jo se här,» inföll han, »kommer ångkaptenen
spatserande med sin ypperliga trabucos i truten.
Förlåt, bästa farbror kapten... var så god och träd
ett par steg närmare, så får jag tända; denna vackra
flicka har satt mig på en post, hvilken jag såsom god
militär ej kan lemna.»
Straxt! straxt! svarade kaptenen. Sara stod
och såg på, och hon kunde ej afhålla sig ifrån ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
