Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonom till karl, den Hörstadius! Så pinar han sin
arma kropp med att på bondkärra åka och flacka allt
sitt lif mellan sina arrendegårdar, och se efter och
se efter. Det måtte vara ett förbannadt efterseende,
att sköta hemman i alla landsorter. Och när han
skraltar så der omkring, är han dock så tvär emot
sin egen lekamen, att han endast njuter vatten.
Hörstadius är vestgöte, deri ligger knuten; det är då en
egen nation till folk! Men hvad jag berömmer hos
honom, är, att han skall vara så rättskaffens och
beskedlig mot alla sina tusen rättare, drängar och
spektorer; så att han till sluts lär plåga ingen mer än sig
sjelf. Tag in seglet! hissa flagg! Nej, mindre
martyr är man som förare af en ångbåt. Kom hit! kom
och styr! jag går ned. Nu är ån ända fram till
Arboga klar och lätt att handtera sig uti.
Styrmannen kom på befallning, kaptenen lemnade
honom rodret, gick sjelf derifrån bort öfver
däcket och kom så trappan utföre till de undre
hemvisterna, der toddy som bäst stod och rykte. Äfven
punsch egde rum.
Det var afton. Solens fé hade redan vesterut
sjunkit ned i famnen på Kungsörs ängar, men ett
mörkrödt purpurskimmer hängde ännu qvar på skyn;
det var den sista klädebonad, som den sköna kastat af
sig, innan hon lade sig att slumra under täcket.
Tusentals långa rödblå streck gingo ut ifrån skimret;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
