Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med
nöd. Emellertid hoppas jag, att du här skall må
bra, förblifva ostörd och sofva godt.»
Sara hade under tiden aftagit sin hatt, lagt den
på en stol, kom fram till sin reskamrat med en
vänlig åtbörd och svarade: »gör som du vill, och sitt
derute hvar du behagar, Albert. Jag kan väl tänka,
att du skall göra väsen af det här ena, hyggliga,
vackra rummet, och tycka det är dumt för att det är
allenast ett. Hade du, såsom jag, varit både född,
uppfödd och sedan tillbragt hela lifvet i blott ett
enda rum, som om dagen var arbetsverkstad och om
natten sofrum för oss alla samtlige (ty de rum, som
i huset hemma voro öfver, måste vi för nöd hyra
ut), då skulle du icke tala stort om detta lappri.
Men ehuru du väl icke riktigt är som många andra,
kan jag ändock förstå, att du blifvit uppfödd med
flere narraktiga tankar. Derföre, goda Albert — ja, gör
som du behagar; men jag försäkrar dig, att om du
blir härinne, i stället för att sitta i rusket derute
öfver natten, så skall jag hålla det för alldeles
ingenting; och jag önskade du ville anse det likaså, ty
just då betyder det minst.»
Om du blir inne, det skall jag hålla för alldeles
ingenting! gick som ett echo genom sergeantens
själ, och något så krossande för hans sjelfkänsla,
något så grymt och nedslående gjorde honom stum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
