Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till detta förslag drefs han af nyfikenheten. Men
han gick likväl först många gånger fram och tillbaka
på den kantigt och gement stenlagda gården, hvarunder
han ofta stötte fötterna och talade till sig sjelf.
»God natt! sade hon, det är sant; men hennes röst
darrade litet dervid, det märkte jag: ljuft, outgrundligt,
såsom ifrån innersta hjertat. Det kan förklaras, som
man behagar, och behöfver icke betyda en fullkomlig
likgiltighet eller ett bestämdt godnatt, såsom afsked.
Det kan vara tvertom. Jag har lust att sätta henne på
prof, plåga henne, och icke gå upp. »Vi se hvarann
i morgon!» alltså icke i qväll? Förut hade det likväl
öfverlemnats åt mitt eget val att bestämma hvilketdera
jag ville? Jag skall pröfva henne: jag går upp
på en minut; en half minut.»
Han steg sakta trappan uppföre, gick den långa
gången fram, satte nyckeln varsamt i låset, läste
upp, steg in. Här var tyst. Han nalkades i
halfmörkret, Saras kläder lågo ordentligt på en stol
aflagda och hopvikta. Hon sjelf? Han sträckte fram
hufvudet att se. Hon sof redan, med ansigtet vändt
emot väggen.
Alberts första känsla var en sval hänryckning;
ty utan att vara poet, än mindre svärmiskt religiös,
men rätt och slätt som underofficer, anslogs han
oemotståndligt af en så enkel och stor frihet, en så
ren och oskrymtad dygd. Hon — utan att veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
