- Project Runeberg -  Det går an. En tafla ur lifvet /
97

(1839) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

silkes-schalett far dammet straxt af, bara man slår
honom ett par slag öfver handen.»

Ja, om du vill byta om på hufvudet, så skall jag
genast stanna och vi stiga ur.

»Eller om jag skulle taga upp paraplyn och hålla
emot dammet?»

Dammet bär sig icke åt som regn — afbröt
sergeanten — hvilket blott faller ofvanpå en paraply.
Dammet stiger upp inunder och kommer en
dessvärre kring hufvudet; jag tycker ej om paraply i
vackert väder.

Sara teg. Man åkte åter en qvart utan samtal.
Men vid denna tidepunkt vaknade drängen och
böstade så, att det liknade en revolution i bakre delen af
vagnen.

»Hvad ämnar han företaga sig med våra saker!»
skrek Sara och vände om hufvudet. Albert saktade
hästarne och såg sig om: det var dock ej farligare,
än att drängen vridit sig om på den venstra sidan,
för att försöka en lur på den.

Men härigenom kom Albert tillbakas ifrån sin
förstämning, skrattade åt den groteska ställning,
Arboga-sofvaren intagit under sin inböjda hatt, och sade:
»vet du, Sara Videbeck, efter vi nu en gång stannat,
så håller jag en smula: hästarne kunna flåsa ut, vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 6 18:37:54 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/detgaran2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free