- Project Runeberg -  Det går an. En tafla ur lifvet /
104

(1839) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJETTE KAPITLET.



Hvad? är hon i stånd att rysa?
tänkte Albert, nä Gud ske lof! då är
hon likväl — — »Hvad ryser du för,
Sara?» sade han högt.



»Hvad jag tycker om den här skogen, Albert!»
sade resesällskapet, under det de fortforo att åka ifrån
Fellingsbro och kommo in på skogen Käglan. Orden
yttrades med en nästan smekande röst; hon tyckte
förmodligen det var ledsamt att på så länge sakna
samqväm. Sergeanten såg åt hennes sida och tänkte:
hon har dock ett sinne för det sköna landet? Till
hälften blidkad sade han derföre — nej, han sade
ingenting, men han hade väl i faggorna att tala.

Med varmare och ännu mer smekande stämma
tillade hon efter ett par minuter: »ty här har man då
skugga emot solen, och så slipper man dammet!»

Så — intet vidare? tänkte sergeanten och teg
durchaus.

Sara Videbeck drog af sig sina handskar,
emedan hon kände sig svettig om fingrarne. Hon
veckade ihop dem och stoppade innanför kapotten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detgaran2/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free