Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är likadant öfver allt, bara en kommer dem så när,
att en får skåda dem i buren. Och de sluta icke
förr än de gjort hvarann till riktiga uslingar på ömse
sidor: det kan jag aldrig gilla.«
Din far, Sara, hade han allt från början varit
så stygg emot din mor?
»Gud vete det. Jag var icke född då och såg
dem icke straxt. Men min mor, stackare, bar sig
väl alltid åt på sitt vis, kan jag förstå, oaktadt hon
arbetade med sig; hon var nog från början allt
ordentlig, tror jag säkert; men tillika ändå slösig, svår; och
hennes sätt, det var aldrig för rart eller just rätt
trefligt, kan jag tycka. Så att far, hvilken återigen också
var på sitt vis, blef småningom sådan der — och
slutligen ond och alldeles befängd — usch!»
Detta blir för ängsligt, kära Sara; låt Lidköping
vara som det är, vi hafva icke kunnit dit än. Vet
du hvad den här skogen heter?
»Ja, jag tänker Gud förlåter mig, att jag är som
han har gjort mig. Nemligen på mitt bästa vis, det
förstås. Men att jag skall pina en annan ända
innerst i helvete, eller att en annan skall köra mig
ditin, det är onödigt. Hvad skogen heter,
Albert? det bryr jag mig icke om. Men det vet jag,
att Gud har gjort stjernorna och hela himmelens här;
och allt hvad täckt och godt står på jorden, det har
Gud gjort, och Christus har kommit till vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
