Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändring märktes hos henne ingen annan, än den, att
hennes vanliga skalkaktighet i blicken utbytts emot
en viss himmelsk vänlighet och tillgänglighet för
nästan allt hvad Albert ville.
Utan att säga ett ord emot, lät hon honom taga
sig under armen, och hon följde honom dit han
ämnade föra henne. Han hade ingen plan med sin
promenad. Således föll det sig naturligast och af
sig sjelf, att de gingo bort öfver torget ned till
flottbron, stannade midt på den och besågo Tidan.
Stående här och skådande norrut, hade de en
gränslös utsigt öfver Venerns aftonklara, vattrade duk.
De kunde icke se hvar och huru sjön sammanflöt med
firmamentet sjelf: det syntes allt såsom ett. »Och
det här heter Tidan?» anmärkte hon med en liten
runkning på hufvudet; »alldeles så flyter också Lidan
ut genom vår stad, och ifrån dess bro har man
äfven en lika stor — stor — stor utsigt öfver
Venern norrut, och uppåt ända till skyarne, när det är
qväll såsom nu! ack Albert! Albert! jag påminner
mig just här den stund, då jag och min mor stodo
på bron öfver Lidan — och hon kastade — kastade
ringen bort — långt — långt ut — »
Albert ryste hastigt, tog henne åter under
armen och gick, ehuru hon knappt ville det, tillbaka
bort ifrån Tida-bron. Komna upp i staden igen,
vände de sig åt trakten, der kyrkan står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
