Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena stunden skulle jag tycka, att jag gjorde dig orätt;
andra stunden skulle jag finna, att jag väl kunde ha
rätt ändå, åtminstone i ett och annat. Af dessa
strider och plågor i sinne och själ skulle tiden förnötas,
som kunde användas till nytta och förvärf. Och att
tiden förstördes, vore ändock det minsta. Men,
Albert, jag skulle bli stingslig af mig. Du skulle finna
mig retsam, först någon gång, sedan oftare. Deraf
skulle du sjelf bli stingslig. Eller om vi begge
undertryckte obehagligheterna, ginge för oss sjelfva och
»sväljde», som de kalla det, så skulle misstycket i
stället krypa invärtes in i merg och ben, tära helsan,
och vi skulle aftaga till själ och kropp. Då finge vi
väl börja på att dricka Lunds brunn, eller kanske
förstöra pengar på gyttja, som jag har hört omtalas
vid Porla eller Loka: sådant, som föga uträttar,
när man har det illa stäldt. Så en annan sak,
Albert, som jag äfven vill att du skall märka väl.
Af plågorna skulle min hy snart aftaga, ögonen
blekna, och jag bli fulare än jag är. Det skulle du aldrig
hafva hjerta att säga mig, men du skulle ofta tycka
det. Jag skulle nog vara så klok att finna det sjelf,
och gå afsides i mina mörka grubbel öfver hvad du
tyckte om mig: och hvad du allrig sade mig, det
skulle jag dock upptänka och gissa för egen räkning.
Deraf blefve min sömn nog dålig, och sedan skulle
jag häraf bli ännu skrumpnare dag från dag, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
