Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu äro goda och förnuftiga, är icke då det allra
angelägnaste, att vi dermed fortfara, och älska hvarandra?
Och det måste vara saken. Då måste synnerligen
allt sådant undvikas, som kan förderfva, göra en elak,
fånig och dum. Det står alltid till Gud huru en
menniska fortfar att vara, och mången kan falla. Men
åtminstone böra vi icke med hvarann tillställa sådant,
som en liklig trolighet är uti, att det kan fylla hjertat
med etter och hjernan med en dimmig sky. Det må
andra kalla prof; men jag kallar det onda och
okloka företag, som folk icke med rätta borde göra
hvarann. Ty om Gud sjelf ger någon en plåga, som icke
kan undflys, hon är då att tåligt utstå och är ett
prof. Men menniskor kunna låta bli usla
tillställningar: sådana äro undvikliga och böra undvikas, och
äro icke att kalla prof, helst som de oftast föra till
helvetet, dit väl ingen vänlig inrättning borde vilja
draga sina underlydande. Men tänker du icke som
jag, Albert, så har du din fulla frihet med dig,
och —»
I alla fall, afbröt sergeanten, har du orätt i det,
Sara, att förderf och olycka finnas i alla hus.
»I alla?» frågade hon. »Nej, jag har sett ett eller
par hus, der de lefva bra, rätt bra. Men det
kommer visst icke deraf, att de blifvit hoplästa, hvilket
icke annorstädes hjelpt, utan deraf, att de i själ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
