Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deras varma ögonkast möttes; men de sågo ej
länge in i hvarann, förr än de blickade ut genom
rutan och på himmelen, hvilken förekom dem icke
hafva mörknat, ehuru de tillbringat en lång stund i
skymningen. Albert satte sig på en stol vid fönstret,
hade Sara i sitt knä och mindes nu ända bortom
Bodarne den skumma qväll i Arboga, då han äfven
satt vid en ruta, med fåfängt bemödande att rista
sitt namn i den. Huru mycket hade icke sedan dess
förändrats? Hvilket nytt tidehvarf? Med hvilka andra
ögon såg han på henne? och hon tycktes sjelf hafva
kommit i en annan verld. Allt det förut ej sällan
påkommande barska, qvicka, slyngelaktiga var borta;
hon bar nu anblicken af medborgarinna; samma
förnuft i allt, som förr, men ett förnuft, sänkt i doftet
af den innerligaste hängifvenhet, den renaste ljufhet.
Det underbaraste var, att den fullkomliga frihet,
hvaråt han oaktadt allt af henne lemnades, att resa
bort ifrån henne om han ville och när han ville,
långt ifrån att locka honom till öfvergifvande, gjorde
henne tusendubbelt älskvärd, lätt och angenäm i hans
ögon. »Och älskvärdhet är det enda — det enda —
som drar till äkta kärlek. Denna kan uteblifva ändå
kanske; men skall något verka, så är det allenast
älskvärdhet,» tänkte han.
Hvad ser du på deruppe i himlahvalfvet, Sara?
»Jag undrar, om det kan vara långt dit?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
