Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onsdagsqväll — morgonen derpå inträffade, att sergeanten
vaknade. Ingen helsade på honom, ingen steg upp
vid hans sida, ingen nickade; till och med ingen kom
in, ty frukost hade han aftonen förut i bedröfvelsen
alls icke beställt. Dock var han så pass karl för sig,
att han steg upp och ställde sig på golfvet.
»Obegripligt!» tänkte han.
Han tvättade hufvudet med kallt vatten, klädde
sig så elegant, som uniformens snitt medgaf, och steg
slutligen fram för en stor väggspegel att ordna det
öfriga. De genom sin blekhet finhylta kinderna, de
stora, mörka och nu smäktande ögonen, det grant
lockade håret: hela den bilden i spegeln såg ut
som om han i sanning avancerat till fänrik.
Förargelse vaknade härvid, emedan han på en tid fått ett
afgjordt och outgrundligt begär att stanna på
underofficersgraden. »Hut vekling!» mumlade han: mörka
blixtar uppstodo i ögonvrårna, och han slungade åt
sin vederpart innanför glaset vreda, morska blickar,
som den der i spegeln af begripliga skäl genast
återgaf. Så uppmuntrade dessa begge herrar hvarann,
och inom en stund såg sergeanten ut som en svensk
Achilles.
Någon kom trippandes, dörren öppnades, och
uppasserskan steg in med anmälan, »att bud i går
aftons afhemtat sakerna, och att de der rummen,
som skulle hyras —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
