- Project Runeberg -  Medan det jäser /
8

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edens betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Österlund. Han tycktes famna och fatta havsvidderna
i ett enda svep med en enda blick och samtidigt
förstå, hur eländiga kryp människorna äro, då de icke
begripa sin egen begränsning. Jag har sällan träffat
en så hel människa som farbror Österlund. Han var
njutningslysten — men nu på äldre dar bestodo hans
njutningsmedel uteslutande — såvitt jag kunnat
utröna — av kaffegök och tuggtobak i långa och saftiga
flätor. Han var bland de ofegaste människor jag
sett. Sade alltid sin mening rätt ut och rent ut och
späckade sina omdömen med eder, vilkas must borde
ha kommit en troende statskyrkopräst att slå en hel
serie volter baklänges. Hans humor var äkta och
hans skratt liknade en skrockande ejderhonas. I
allmänhet satt han tyst och avvaktande fast han gärna
talade själv. Och då han fick ordet — eller rättare
tilltvang sig ordet efter några kaffegökar, knuffade och
boxade han ideligen sin granne i soffan för att
tilldraga sig åtminstone dennes uppmärksamhet.

När han hade något av vikt att föredraga, tog han
av sig sälskinnsmössan, lade den bredvid sig,
lämpade sedan ut en tobaksbuss av ett trutäggs storlek,
lade den i mössan och spottade sedan fördomsfritt
tobaksstrålar, som liknade lakritsstänger mera än något
annat, vart som helst i alla riktningar. Han hade sin
egen religion och sin egen rättsuppfattning. Ingen
kunde ändra någon av dessa fasta ankarplatser.

Gubben Karlsson som ägt andra hälften av ön
och genom konstiga och lömska tricks roffat åt sig
det mesta, var en liten obehaglig, smutsig figur, en
sork som fräcknade till, ju hyggligare gubben
Österlund visade sig. Jag glömmer aldrig, då jag en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free