Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studentstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jagade varandra som unga satyrer. Och lärkorna
sjöngo högt, högt uppe och den gamla bygden var
vår, vi voro arvtagare till dess mångtusenåriga
kultur. Vänliga bönder som vi mötte på vägen vände
sig om efter oss och skrattade. Och gamla gummor
skakade på huvudena, ty det var deras uppgift.
Och så småningom mot kvällen kommo vi till
staden. Jag säger icke dess namn. Ty kanske lever
någon där som inte gillade vår framfart.
Vi voro vid humör!! Vi voro hungriga och gingo
direkt in i stadens förnämligaste restaurang, sjungande
och skrattande — det var fest, det var vår — livet var
oss underdånigt och fogade sig mjukt efter vår vilja!
Framtiden var vår — och så var det dessutom vår
med vita moln och lärkor i luften.
Herregud — jag tror att jag glömt berätta att
vi voro jämnt 10 stycken ungdomar. En av oss hade
ärvt 500 kronor. Alltså 50 kronor per man. Har det
någonsin funnits så verkligt förmögna millionärer?
För visso icke!
Vi tågade sjungande in i matsalen och åto —
sjöngo och åto med den aptit en tremils vandring
kan skänka unga friska studenter. Folk vid de andra
borden logo åt oss, skålade med oss, och vi hurrade
för alla goda och glada människor.
Men plötsligt kommer källarmästaren in, vit i
ansiktet av vrede. Han ville inte ha några
skränfockar i sin matsal. Han ville ha tyst.
Vi tystnade.
Vi tittade på honom och kände igen honom.
Han hade varit kypare i Uppsala och sedan
hovmästare någon annanstans. Han hade alltid visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
