Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa till Long Beach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han inmonterade gummit, försäkrade han, att något
sådant aldrig hade hänt vare sig honom eller hans
automobil. Jag beklagade honom och oss alla. Jag
drack ett glas öl till.
Trakten var ointressant, men vägen var bra. Vi
passerade vassjöar, där änder lyfte ibland. Vi
passerade småstäder, byar, små dumma städer med någon
liten krögare, som stod på trappan utanför sin krog
med armarna i kors och talade irländska: Hello Mike!
Hello old chap! Hello you bloody old damned son
of a gun!
Jag stannade vanligtvis vid någon av dessa
småstäder och drack öl.
Landet blev alltmera storstilat med något slags
popplar, som stodo som vackra vakter i landskapet.
Samtidigt kände vi, att vi nalkades havet. Långa
och stora dyner passerade vi. Änder lyfte ur polarna
på båda sidor. Ibland reste vi igenom lustiga byar,
där verkliga knölar stodo i söndagsdress med
händerna i fickorna och skrattade åt sina ungar som
krälade omkring i något slags gräs. Lustiga negrer bodde
där. Vi viftade åt dem och de viftade åt oss.
Pang!! Halt!!
En allvarligt sinnad polisman hejdar oss med en
handrörelse. Vi stanna. Det utspinner sig ett samtal.
Mannen är i sin fulla rätt. För tillfället härjar
en epidemi av poliomyelit i New York. Inga barn
få lämna staden. Han vill se efter om vi smuggla
något barn med i vår auto. Jag ber honom titta noga
efter i bilen. Jag förklarade, att jag själv är ett av
världens yngsta barn. Han tycker jag är en rolig och
lustig figur och skrattar med hela käften vidöppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
