Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en stund sade plötsligt någon: — Men var
ä Söderman?
Vi tittade på varandra.
— Han blev väl kvar på däck.
Jag rusade upp. Mörkt var det visserligen men
dock inte så svart att jag ej skulle ha kunnat urskilja
Johan. Jag ropade. Då svarade något, men
utom-bords ifrån. Jag sprang till relingen.
— Johan!! skrek jag.
— Goddag igen min kära hedersvän Albert! Tar
ni inte opp m.ej snart, så simmar jag till John!
Kors i Herrans namn! Jag gjorde alarm. Alla
kommo upp och nu gällde det att få ut livbåten. Det
blev litet krångel med taljorna så det tog tid. Under
tiden underhöll jag mig med Johan som simmade
energiskt mot den krabba sjön.
— Fan, va ni dröjer! Får ni inte ut båt snart
så simmar jag i land.
Emellertid fingo vi upp gubben. Han hade halkat
på det av regnet hala däcket och ramlat över den låga
relingen. Han hade skrikit i början — men en tröttar
bara ut sej, när en skriker, så de ä bäst å hålla
käften. Alltid är de väl någon som kommer ihåg
mej! Så ja höll mej lugn.
Omöjligt att få honom att byta kläder.
— Nehej — de torkar bäst på kroppen.
Nu när jag skriver detta, längtar jag till
sommaren och Johan Söderman, kärnkarlen, gubben med
pojksjälen, svensken Johan Söderman. Han ämnar
bli jämnt 100 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
