Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näsornas stad, har säkert hört talas om stadsdelen
Saltängen, vilken under min skoltid bestod av gamla,
halvt fallfärdiga trähus och ödsliga magasinsområden.
Hamnens närhet gjorde, att Saltängens rykte icke var
det bästa. Mystiska figurer skymtade i de smutsiga
gränderna och i de illaluktande små gårdarnas mörka
prång krälade osnutna ungar och grälade megäror
med varandra och sina män, som arbetade vid
hamnen och i magasinen. Ofantliga skeppsråttor slogos
om matresterna i sophögarna, ostörda av kattor och
människor.
I en sådan gård bodde jag.
I samma gård bodde också hamnarbetare Gårbotten.
Jag överlämnar namnets härledning åt
etymologerna. Antagligen var det ej ett familjenamn, och i
den tidens almanacka förekommer det ej, vadan det
torde ha varit ett öknamn. Emellertid var det känt av
var Saltängsbo och det fanns med all säkerhet ingen
poliskonstapel i staden, som icke någon gång haft
anledning att ingripa på grund av Gårbottens i ett
samhälle mindre lämpliga uppträdande,
Den som läst Huckleberry Finn, erinrar sig
förmodligen denne sympatiske lösdrivarynglings fader.
Sådan står Gårbotten för mitt minne. Höljd i trasor
och alltid med ert butelj i fickan, vare sig han sjåade
vid hamnen eller icke, var han en bild av den mest
koncentrerade förnedring.
Men han var idrottsmannen par préférence.
Försedd med en jättefysik, som inga utsvävningar kunnat
bryta och med en galghumor, som de ständigt
återkommande interneringarna ej kunde nedslå, var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
