- Project Runeberg -  Medan det jäser /
92

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ydrefantasier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gyllenhammar, inspektören, var stark som fan och den ende
på gården som kunde lyfta på likkistans lock. Han
nubbade friskt, men kände sig och var bevakad, och
fann slutligen, att husbondens likkista var den plats,
där han lugnast kunde gömma sina brännvinsflaskor.
Ty ingen annan kunde ju lyfta på locket. Men en
dag, då han som vanligt lagt ett vedträd mellan locket
och kistan och hämtat upp en flaska, överraskades
han av husföreståndarinnan, som icke kunde låta bli
att berätta om det hon sett för gubben Rääf.

Det var ju ett helgerån, att Gyllenhammar söp
ur Rääfs likkista och inspektören fick respengar till
Amerika. Där tillbragte han många år och kom
tillbaka till Sverige som en bruten man. Rääf
träffade honom en gång, varkunnade sig över hans elände
och tog honom tillbaka till gården, där han slutade
sitt liv långt efter husbondens död.

Jag vet knappt varför jag berättat historien om
Gyllenhammar. Men det beror kanske på att han
hade något slags sund vildhet över sin personlighet,
något av kavaljer, och var stark, vilket alltid
imponerar på mig. Han brukade besöka traktens
marknader och ägnade sig särskilt åt västgötarna,
skålknallarna, som gjorde trakten osäker med sin handel.
Hans glädje bestod i att mucka gräl med någon
dylik, fatta honom i bröstet, lyfta honom ur hans stånd
och kasta in honom till någon annan skålknalle.

De voro sådana i Ydre på den tiden.

Morgonen har framskridit under mitt skriveri,
solen står tämligen högt, och jag känner ett stort behag
i att se ut över sjön, som morgonbrisen gör levande
och mörkblått glad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free