Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattentankar på Atlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblicks uppmärksamhet utan anse dem som luft,
hade de säkert uppfattat min vänlighet som höjden
av ogrannlagenhet.
Det är svårt att vara folk till lags.
Genom fönstret ser jag, hur man plötsligt rusar
till relingen och studerar horisonten. Även jag får
massans hjordegenskaper — sådan har jag hunnit bli
om bord! — och går ut för att skåda. Det är bara en
ångbåtsrök.
Jag går runt promenaddäcket ett par gånger och
återvänder till skrivrummets ofrid. Den har ökat under
ticfren.
En rysk unge skriker i rümmet bredvid, men det
är just musiksalongen och jag kan icke säga till om
tystnad. Och en rysk furste som ser ut som en chaufför
— och för resten gör automobilaffärer — för också
väsen på franska med tatarisk accent med en dam av
obestämbar ålder och nationalitet. Så att det är icke
mycket bevänt med friden.
Men genom fönstren strålar solen in. Havet är
blått och sjöarna långa och vackra. Mer är väl icke
att säga om detta, som jag beskrivit så många gånger.
Vi ha lämnat Newfoundlandsbankarna bakom oss och
tjockans farligheter med dem. Höllo på att gå tvärs
igenom en fiskebåt — det fattades bara några meter,
då utkiken hann varsko. Inga isberg ha vi sett.
Springare och valar ha varit sällsynta. Jag tycker
mig ha bott om bord i några människoåldrar, och
den långa sjöresan har fått vardaglighetens tråkiga
karaktär.
Vi ha en man med ombord, som var med, när
Lusitania gick till botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
