- Project Runeberg -  Medan det jäser /
142

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyåret 1880

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Där gick jag och haltade och såg vinterfröjderna
i ett perspektiv så avlägset, att min tanke inte orkade
fram till dem.

Utanför våra fönster var en stor vattenpuss, som
naturligtvis också var isbelagd, och där höllo bror
min och några likasinnade till med skridskorna och
en s. k. slängkälke. Pussen var i sig själv ganska
intressant, ty stället var vattensjukt, och i stränderna
var isen osäker. Genom att bulta sönder isen där
hade pojkarna lyckats lösgöra hela istäcket och lekte
flotte, d. v. s. de kunde vrida hela isstycket runt. Det
var bedårande roligt. Ty isen måste hållas i ständig
rörelse för att ej frysa fast.

Så kom nyårsdagen, och föräldrarna skulle gå i
kyrkan. Än minns jag, hur ivrigt jag längtade, att
de skulle gë sig i väg. Och så snart de försvunnit
bakom timmerhögarna vid järnvägsövergången,
mobiliserade jag och haltade med min elefantiasisliknande
lindning i fadersgaloschen ned till kamraterna, som
redan voro i farten. Jag tog ett hopp från stranden
och kom i vattnet med galoschfoten. Genomvåt
naturligtvis! Men nästa steg förde mig upp på isen, och i
nästa ögonblick var jag en arktisk upptäcktsresande,
vars skepp förlist och som nu befann sig på ett
isstycke mitt i oceanen med några få överlevande.

Ett par härliga timmar gingo.

Då — som ett åskslag från en klar himmel —
ljöd min fars röst: — Albert!!!

Tonfallet sade volymer. Jag lommade i land. Men
det var konstigt! Jag kände inte foten. Det var
alldeles som då jag gick ner mig på ån.

Nu hade jag ställt till det fint. Först fick jag min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free