Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av oss — förstår ni vem jag syftar på? Det kan för
resten göra detsamma.
Vagnen skakar och bullret står mina trumhinnor
allt hårdare. Tunnelns väggar skymta genom
fönstren. De tyckas drypa av svett. Varför är jag här?
Frågan tränger sig på mig obevekligt. Vore det inte
bättre att sitta hemma i Grisslehamn och se ut över
havet och kika efter lösryckta minor. Det vore
kanske lugnare. Plötsligt faller det mig in: Alla dessa
individer som fylla dessa vagnar just nu — varför
sitta de här just nu? Är det inte meningslöst? Skulle
de inte kunna hålla sig i sina hem och sitta och vänta
på döden i lugn och ro?
Jag går av tåget i Grand Central Stations
ofantliga komplex. Min törst är — vilket för resten inte
är så ovanligt — obeskrivlig. Jag störtar in i Hôtel
Biltmores bar och dricker en flaska pilsner, en iskall
Blue Ribbon, fast jag vet, att den i nästa ögonblick
skall åka ut genom porerna och hamna på klädernas
insida. Men låt gå ändå! Jag tar hissen och åker
upp till mitt rum i nionde våningen, kastar av mig
kläderna och lägger mig i badkaret, där vattnet för
några minuter skänker mig åtminstone en illusion av
svalka. Så klär jag mig noga och elegant, ty jag
skall träffa en amerikan. Han skall köra mig i sin
automobil några mil[1] utanför New York till Briarcliff,
världens elegantaste sommarhotell. På. dess tak lär
finnas svalka och isvatten med något gin i.
Denne amerikan förtjänar sitt eget kapitel som
den intressantaste av alla mina nya bekantskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
