Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intogo i baren. Var det måhända ett utslag av det
amerikanska hyckleriet, att baren verkade kök och
var liten och halvsnuskig samt låg i skymundan, så
att man kände som om man smet in där? Men
allt det andra var storstilat, fulländat elegant. Man
bör helst vara millionär eller millionärgäst, om man
vill vistas där. Under 25 dollars om dagen är det
otänkbart att ta in i Briarcliff House.
Det är lustigt nog att vara ute för någon gång,
säger Nalle Frestadius. Han har rätt. Särskilt är
det intressant att iakttaga hennes majestät, den
amerikanska kvinnan och hennes toffelhjältar till män.
Den kvinnan är inte god att knäcka nötter med.
Jag hade anfallit hennes majestät i två intervjuer,
en i New York Herald och en i The World. Inte
som om jag precis skakade henne i hennes
grundvalar, men mina omdömen väckte uppseende och
bepryddes med stora och feta rubriker.
Männen varnade mig. Egendomligt nog använde
kvinnorna taktiken att flirta litet djärvare och mera
handgripligt med mig. Och just i Briarcliff House
flirtade de med mig — ja, detaljerna utesluter jag.
Men den amerikanska kvinnan ur de högsta
samhällsklasserna kan verkligen vara farlig genom det
sublimt ogenerade sätt, varpå hon flirtar. Man står
faktiskt och gapar av förvåning. Värmen generar
henne inte, ty hon är ganska tunnklädd, och hennes
klänningar äro mycket korta både upptill och
nedtill. Jag brukar just inte vara generad i
damsällskap, men jag blev det därute — och då kan ni
förstå att det gick långt.
Allting har emellertid en ända. Det jag minns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
