- Project Runeberg -  Medan det jäser /
155

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebbarpsgölen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

haft sitt tillhåll, några vilda, sagoomstrålade sällar, som
i mormors mormors mormors tid stulo silvret ur de
små kyrkorna runt omkring. Under årens lopp hade
de starriga gungflytuvorna växt nästan ända fram till
ön och mötte med bara ett par meters mellanrum dess
eget fly. Och dit hade vi pojkar med oändligt besvär
släpat en väldig planka, så att nu kunde vi gå
torrskodda ut på Tjuvholmen. Men det var icke lönt att
någon främling gjorde sig besvär, ty vägen från
stranden slingrade sig förvillande mellan tuvorna på ett
sätt som endast vi kände till och lärt oss efter otaliga
misslyckade försök. Bara en fotsbredd åt sidan och
man sjönk ned i svart, gurglande dy, och ur sådan
är icke lätt att ta sig upp. Vägen var verkligen
livsfarlig.

Men för oss voro alla faror lekverk, ty vi voro
vana att dagligen se döden i vitögat. Vi voro ädla
indianer som slagit upp vårt wigwam på Tjuvholmen,
och ve det blekansikte som vågade nalkas vårt
gömställe.

Det var en vacker sommarsöndag, och Gallé
Trenck, handlandens son, och jag metade rudor
mellan näckrosorna vid gölstranden. Därute låg
Tjuvholmen lockande och grön i solskenet, men vi väntade
på de andra pojkarna för att sedermera gräva upp
stridsyxan och låta våra krigsrop skalla kring gölen.

Plötsligt hörde vi röster ur skogen bakom oss.
De nalkades och snart trädde ett sällskap
söndags-firande lustresande bodherrar från Eksjö ut ur snåren
och närmade sig gungflykanten. De hade vitklädda
skrattande bodmamseller med sig som viftade med
parasoller och gjorde sig till på alla sätt. Vi kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free