Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebbarpsgölen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du får en tolv skilling också om du äter opp’en!
Men levande ska han vara!
— Nääj, inte för en hel krona!
— Gör du det för en krona, då?
Han tog upp den stora slanten. Jag kämpade en
hård kamp, men segrade över vinstbegäret och tanken
på allt det jag kunde ha förvärvat mig för en hel
krona, ty i detsamma hörde jag Calle Trencks ruda
knastra mellan hans tänder och en vidrig känsla av
äckel kom mina inälvor att vrida sig i smärtsam
kramp.
— Nääj, inte för tie kroner!
— Nej, du är för dyr, lilla basse! skrattade den
rödhårige och stoppade ner kronan. Och
gapskrattande åsåg sällskapet den stackars Calles efter långa
och svåra ansträngningar slutligen lyckade försök att
få ner rudan.
Tolvskillingen var hans.
Ett dunkelt och dovt hat växte i min själ och
svällde tills det värkte. Detta krävde hämnd. Död
åt dessa blekansikten, dessa usla krämare som trängt
in på våra jaktstigar! Tankarna surrade i min hjärna
och trängdes tills idén plötsligt sprang fram ur
densamma fullrustad som Pallas Atene.
— Jaha, nu är du väl mätt och belåten, lilla
basse, så du kan visa oss vägen till Tjuvholmen?
Men Calle kunde inte. Ty han kastade sig
plötsligt framstupa bredvid en buske, likblek i ansiktet
och avlevererade sin ruda.
— Egentligen skulle det där inte gillas, sade
rödhåringen, men du skall väl få behålla din tolvskilling
ändå, för här har du med fint å schineröst folk att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
