Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebbarpsgölen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra! Men du, lilla andra basse, kan väl följa med
oss och visa vägen, mens kamraten rensar magen.
Jag lutade mig ned bredvid Calle och viskade
något i hans öra. Det måtte ha varit något
tillfredsställande, ty Calle kom på benen med ett språng
och en vild beslutsamhet kom färgen att återvända
på hans kinder.
— De ä väl redit sant, att vi får en tolvskelling
var om vi visar vägen? sade han och torkade sig
om munnen med sin trasiga rockärm.
— Jaa då, om ni bara lovar att ni inte super
opp dom! Lovar ni det?
— Jaa då!
— Nå, här har ni guldet!
I spetsen för tåget gingo vi den kända stigen
över bergudden, ner på stranden och ut på
gungflyet, som sträckte sig väl ett par hundra meter ut i
gölen. Lyckligt lotsade vi vårt sällskap till och över
plankan som var det enda föreningsbandet mellan
Tjuvholmen och fastlandet. Och snart spridde sig
bodherrarna med damer över den lilla holmen.
Men Calle och jag gingo lugnt tillbaka över
plankan, drogo den med oss några meter in på
gungflyet, upphävde vårt gällaste och mest triumferande
krigsrop och ilade snabbt på den slingrande stigen
tillbaka in i skogen, där vi lade oss bland
strandbuskarna och observerade sällskapet. Min idé var
genomförd.
Vårt krigsrop hade väckt följet till eftertanke
att något passerat. Snart sågo vi dem komma ned
till stranden. Och snart hade de upptäckt att
plankan var borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
