Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag seglade ned till gubben Vågberg för att säga
honom ett vänskapens ord, innan jag gav mig in i
Stockholms farligheter. Inte som om jag skulle ha
tagit avsked för alltid, ty jag måste ju ibland hem
till Grisslehamn för att måla och höra minor
explodera — så vi skulle nog träffas — men ändå! Och för
att tala sanning hade gubben en gammal oljig rom,
som för en människoålder sedan tagits med på
införsel från Jamaica. Den smakade inte illa till kaffe,
och gubben funderade rent av på att gräva ner den
i åkern, ifall restriktionerna skulle spetsa till sig till
den grad att den högfärdsgalna doktorn i Stockholm
skulle påbjuda husundersökning och kroppsvisitation.
Visst är det bra med nykterhet, men den får inte
bli någon vana, och äldre folk, som tar sin grogg,
kan rent av bli liksom tokiga och galna, om de inte
får det deras kropp behöver. För gränser ska det
finnas, om inte faen rider märket, det säger sig
självt, det!
Jag seglar alltså ner till Vågberg. Fick en
nordostlig rivare som hjälp, och det stod inte länge på
förrän jag valsade in bakom hans udde och kastade
kroken utanför hans pampiga sjöbodar. Jag hojade,
men ingen kom. Min blekingseka var för djupgående
för att komma ända in i hans båthamn. Jag hojade
igen, men med samma resultat. Slutligen hade jag
intet annat att göra än att dra av mig byxorna och
med plaggen vada i land.
Efter fullbordad toalett styrde jag in i gubben
Vågbergs stuga. Jag knackade, och en matt röst
svarade. Jag steg in, och i den gamla Karl
Johanssängen låg min gamle vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
