Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Emedan jag blef ledsen på dig för ditt
befallande och pockande med gamla EriK,
— Och derföre var du så stygg och icke ville rida
ut med mig?
— Ja, ty ditt sällskap var mig obehagligt.
— Och det, fast du vet huru glad jag blir, då du
följer mig? , ’
Ja.
— Då håller du icke af mig?
— Jo, Gerda, och just derföre gör ditt uppförande
mig ondt?
— Nej, nej, det gör du icke, — utropade Gerda
häftigt, och började gråta.
— Gerda, Gerda! nu tycker jag alldeles icke om
dig, då du är så der häftig.
— Var blott icke ond , jag skall blifva snäll och bedja
Erik om förlåtelse; jag skall vara höflig emot alla, bara
du icke är ond på Gerda! — Och un låg hon på knä,
förde grefvens händer till sina läppar, gret och log. Ernst
log äfven, och kysste det vackra barnet.
— Nu går jag till Erik, — och ut flög Gerda.
Hon ilade ned till en byggning, som beboddes af
folket, och gick in i ett rum, der en gubbe salt och knöt
på nät.
— Kära, beskedliga Erik, förlåt mig, som var
obeskedlig emot dig, jag skall gifva dig min lilla Alin,
bara du blir god, — yttrade Gerda, och räckte gubben
handeu.
— Gud signe henne, fröken lilla, ett så godt h jer la
hon har! — svarade gubben.
— Nej inte jag, utan grefve Ernst är det, som har
sagt att jag var elak.
— Hvad gör du här? — ljöd baronens röst ifrån
dörren.
— Jag ber Erik om förlåtelse, för det jag varit
obeskedlig emot honom, — svarade Gerda.
— Hvad säger du för galenskaper, — inföll
baronen med stränghet.
— Sanningen, pappa, är alt jag varit elak emot
Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
