Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För en olycklig qvinna eger då lifvet ingen annan tröst — än döden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så fort mitt stoft är jordadt, du genast försåljer del lilla
vi ega, och reser till Erik.
— Det lofvar jag heligt, mamma, svarade
Alva gråtande.
— Jag är då något lugnare. Gud vake öfver,
och göre dig så lycklig, som all din ömhet och kärlek
för mig förijenar.: Modren lutade sig nu emot
soffhörnet, och båda tego; endast Alvas tillbakahållna
snyft-ningar störde tystnaden.
— Gråt icke, barn, — yttrade modren, med af
feber flämtande röst; — kom ihåg den vers, som jag vill
hafva på min kista. Hviskande framstammade hon
följande ord:
”Jag gör så nöjd den sisla färden;
Jag är så trött, så mätt på verlden.”
En häftig och våldsam hosta öfverföll henne vid
de sista orden, och slutade med en stark blodstörtning.
Alva skyndade förskräckt efter salt och vatten för att
stilla blodet; men innan hon dermed var färdig, låg
modren afsvimmad på soffan.
— Mamma, mamma, — ropade Alva med
för-tviflan och knäböjde vid soffan, icke går du nu bort
ifrån mig. Vakna, älskade mamma, gif mig ett enda
tecken att du lefver! O, min Gud, min Gud! bistå mig.
Liksom den gode Fadren der ofvan skulle hafva
bönhört Alva, och funnit det alltför hårdt att så hastigt
kalla modren bort, återvände lifvet än en gång, och den
afsvimmade gjorde en ansträngning att resa sig upp.
— Hur år det, mamma, tala, säg hur du
befinner dig?
— Jag behöfver hvila, — var allt hvad den sjuka
förmådde svara.
Alva skyndade att uppfylla hennes önskan, och
sedan hon lyckats få modren i säng, anlitade Alva
en af grannarna att skaffa någon läkare. Men ack!
hvilken tröst kan väl en sådan gifva, då den sjuka
är i sista stadiet af — lungsot. Så äfven nu: ehuru
den eftersände doktorn ankom och bemötte både
patienten och Alva med all den humanitet och välvilja,
som äro våra svenske läkare egna, kunde han likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
