Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon hade aldrig Haft någon far, och nu äfven förlorat sin mor; men Gud upptog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars kinder blefvo ännu blekare. — Den sista natten
min mor lefde, yppade bon under yrseln innehållet at
detta paket, och ni, som känner det mörker, som
hvi-lar öfver min börd, förlåter ju alt jag förstört dessa
papper, hvilka endast kläda i ord min arma mors
förvillelser och hennes faders stränghet; icke sannt, ni
låter mig ensam vara medveten af deras innehåll?
— Godt, min flicka, jag förstår fullkomligt dina
motiv och högaktar dem. Låt oss således tala om
något annat.
— O, tack! —- Alva fattade pastorns hand, och
några heta tårar föllo på densamma. — Jag har en
bön eller rättare två: jag önskade att ingen här på
orten fick veta, att jag är den försvunna Anna Hedbergs
dotter. Alt nödgas höra min älskade mors stoft på
det aflägsnaste sätt skymfas, eller blott något tvetydigt
yttras om henne, vore för mig bittrare och
smärtsammare än döden.
— Din finkänslighet i delta afseende fattar jag
så fullkomligt, att du, genom denna din önskan, går
min egen till mötes. Min hustru och jag ämnade just
föreslå dig detsamma. Hela denna mystiska historia,
som omgaf Anna, är nu glömd; men skulle, vid ditt
uppträdande såsom hennes dotter, åter framletas ur
glömskan och sprida sig. Vi äro således ense uti den
punkten; men nu till den andra?
— Att jag vid min ålder skulle ligga min
morbror och moster till last, som hafva så många
oförsörjda barn, hvarken kan eller bör jag; utan min önskan
vore att kunna få en plats såsom lärarinna för mindre
barn, om morbror ville vara god och förhjelpa mig till
en sådan.
— Men tror du då icke, att när Gud gifvit oss
bröd för femlon, vi äfven gerna dela det med den
sextonde. Nej, min flicka, du skall blifva hos oss.
— Huru djupt erkänner jag icke morbrors
godhet! men, tro mig, jag kan och skall icke så
missbruka den. Oka min skuld till morbror genom att
förskaffa mig en plats, och Lunda prestgård skall alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
