Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den aldrig älskat någon annan än sig sjelf, hade på
henne öfverflyttat all den kärlek hans egoistiska hjerta
kunde hysa för ett annat menskligt väsende. Hon var
en del af honom sjelf; för hennes lycka och glädje
skulle han uppoffrat alla, utom sig sjelf. Baronen
såg derföre med oro Gerdas sorg.
Efter att förgäfves hafva uppbjudit allt till hennes
tröstande, gick han upp till Alva.
— Jag skulle önska att mamsell Holm icke
lemnade min dotter allena, utan sökte att förströ henne,
— sade baronen då han inträdde i Alvas rum.
Med detsamma bör nämnas, att Alva var den enda
personen i tjenst hos baronen, hvilken han bemötte
med något undseende eller vänlighet.
— Jag har bjudit till; men fröken befallte att få
vara allena, samt yttrade det min blotta åsyn nu var
henne plågsam, — svarade Alva.
— Ni är likvisst den, som efter Hermans bortresa
kan få makt med henne. Jag vill derföre, att ni
icke lemnar henne.
— Jag skall med nöje söka efterkomma herr
barons befallning.
Huru nu Alva bar sig åt, så lyckades hon verkligen
lugna Gerda, och slutligen talade den sednare med
henne om sin kärlek till Herman, sitt, om tystnad och
tro, åt honom gifna löfte m. m. Ingenting närmar
hastigare tvenne unga flickor till hvarandra, än ett
dylikt förtroende. Alva intog derigenom snart ett stort
rum i Gerdas hjerta; ty med henne fick hon tala om
Herman, om sina känslor, drömmar och förhoppningar.
Visserligen bjöd Alva till att fästa hennes
uppmärksamhet på det föreningen med Herman torde komma
att möta stora hinder från baronens sida; men derpå
ville aldrig Gerda höra. Och Alva, som anade att
lifvet för Gerda torde blifva alldeles motsatsen af hvad
hon nu inbillade sig, älskade henne såsom en ung
mor sitt barn.
Ett år förflöt och allting förblef oförändradt. Alva
utöfvade under denna tid ett välgörande inflytande på
Gerda, och gjorde allt, för att i hennes hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
