Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ed brytes, och en ed gifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen villa... utan en hemsk och förfärlig verklighel!
Gerda for rysande tillsammans, vid tanken på att
blifva orsaken (ill sin fars död. . . . Hon gick fram till
baronen, böjde undergifvel sitt hufvud och hviskadé med
en röst, som återgaf ett hrostet hjertas alla qval:
— Jag måsle dä lyda dig, min far.
Baronen fattade Gerdas hand, sägande med ömhet:
— Tack, milt älskade barn;;., men svär mig,
vid din mors och min själs frid, atl du lyder, utan
att du meddelar någon, det du varit tvungen derlill;
. .. svär mig att alla . . . förslår du . . . alla! blifva i
okunnighot om atl jag nödgals öfverlala dig.... Och jag
lofvar dig deremol alt fortfarande beskydda och under-
stödja Herman; men i motsatt fall skall jag låta
honom känna hela verkan af en vredgad och förolämpad
faders vrede.
— Jag svår det, — svarade Gerda med matt röst.
— Men nu, pappa, lemna mig, jag önskar vara allena.
Baronen gick.
Gerda qvarstod orörlig. Intet våldsamt utbrott
gaf luft åt hennes beklämda bröst; ingen tår lindrade
hennes smärta; det var såsom skulle lifvet flyktat.
Dessa litliga och sprittande ögon stirrade utan känsla
framför sig. En timmas tid hade varit tillräcklig för
att störta Gerda, från höjden af sina glada illusioner,
ned i en kall och glädjefattig verklighet. Så hade
Gerda stått länge, då en vänlig mild röst hviskadé
henne i örat:
— Bed, mitt barn!
Del var Sigrid. Hon var skickad af baronen lill
Gerda. Vid delta enkla råd af den som först lärt
henne bedja, brast det band, som hittills hållit tårarna
tillbaka, och hon kastade sig gråtande i Sigrids famn.
Hvilka ord af hopp och förtröstan den sednare uttalade,
förbigå vi. Gerda lät tillsäga att hon var sjuk, och
derföre ville tillbringa dagen allena med Sigrid.
Vid frukosten följande dag visade sig Gerda; men
så blek och förändrad, alt baronen och Alva studsade.
Den förre hviskadé, då han kysste lien nes panna:
*— Kom ihåg ditt löfte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
