- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
56

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några Bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sedan jag talat mer än nog om min glädje att
snart få återse dig, skall jag väl äfven säga något om
mig sjelf:

Vid ännu icke fyllda aderton år är jag färdig alt
dö af det ledsamma och enformiga i mitt lif. Bunden
vid en man, den jag icke kan älska och icke heller
hata, emedan hans godhet gör det sednare omöjligt, är
jag så olycklig en qvinna kan blifva. Hade jag varit
tvungen alt äfven denna vinter qvarstadna på
Helene-fors och der framsläpa mitt lif ensam med min man,
ständigt plågad af hans frågor, och upphörligt höra
hans flegmatiskt framställda önskan alt se sig tillbedd
af mig, samt omgifven af allt som påminner om huru
lycklig jag varit, och huru olycklig jag blifvit genom
denna menniska, som med våld tilitvingat sig min hand
och min förmögenhet, tror jag besläradt det mitt
förstånd blifvit rubbadt. Huru många gånger har jag icke
med förtviflan tänkt på Herman, på min brutna ed,
på hans förakt. Likväl ligger det en viss vällust i
mina qval; ty utan dem skulle denna mördande
ledsnad, som omgifver oss, tillintetgjort mig. — Jag måste
snart bort härifrån och upp lill Stockholm, for att
återse honom och från hans läppar höra, att han förlåtit
mig; derefter är jag färdig att dö. — Lifvet är
alltför tungt vid sidan af den man, hvars hustru jag är
dömd att vara. Tala icke med mig om alt pligten
fordrar det jag älskar honom; ty aldrig skall jag lära
mig förstå en så orimlig skyldighet. — Frågade vål
han efter hvad milt hjerta kände, då han af min far
kräfde uppfyllandet af ett gifvet löfte? — Nej, han tog
mig i besittning såsom en handelsvara, och begär
derlill att jag skall ålska honom! — Öfver mina
handlingar må han befalla; men öfver mitt hjerta befaller
endast jag, —- och det skall aldrig blifva hans. Jag
måste ut i verldens hvimmel, för att glömma mig sjelf
och den boja, som trycker mig. Du ser af allt delta
huru olycklig din Gerda är; kom der fö re, kom snart,
att gifva mig tröst och styrka, på det jag icke må
känna mig så fattig i all min rikedom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free