Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Att jag icke mera kan älska. — Ernst lade
tonvigt på orden.
— Hvarföre skulle icke du kunna ålska?
— Det låter kanske otroligt; men värman i min
själ är nu förslösad och det finnes kanske intet mera
q var af den. Jag kan icke erfara dessa känslor, som
sälta blodet i brand, som förtär och lifvar, samt
gör oss till idealer i godi eller i ondt, som beherrskar
oss och utgör den största lycksalighet eller den största
plåga. Förmgan att så känna måste vara slocknad i
mitt bröst, och, icke sannt, G«rda, mitt lif blir bra
tomt, då jag icke mer skall känna kärlekens värma eller
1 ifvas af dess eld.
— Ja, det måste visst vara sorgligt; — och
Gerda såg nu med ett visst intresse på sin man.
Han satte sig närmare henne.
— Säg mig, Gerda, skulle du vilja att det blefve
annorlunda, att jag med en passionerad kärleks glöd
omslöt dig?... O, Gerda! säg ett ord, att du vill till
lif återväcka dessa känslor, som nu hålla pä att dö....
Säg, att du önskar se mig vid dina fötter, omsifvande
dig med dessa lågor, som värma och förljufva allt.
Ernst slog sin arm om Gerdas lif, hans blick
var varm, nästan lågande, och den hastiga andedrägten
förrådde en häftig sinnesrörelse. I della ögonblick
eg-de Gerda hans hjerta och kärlek i sina händer. På
hennes svar berodde det om hon skulle för alltid
tillegna sig eller för alllid atlägsna dem. Det var ett af
des^a vigtiga tillfällen, som bestämma om makars
framtida lycka. Men Gerda vände sig bort ifrån grefvens
varma, nästan bedjande blickar, och drog sig med en
lätt rysning undan, hviskande:
— Nej, jag vill det icke ... det är bäst som
det är.
Ernst släppte henne och steg upp, utan att säga
ett ord. Han gick några hvarf upp och ned i salongen.
Gerda satt stilla och såg ned; ty hon vågade icke
blicka upp till honom. Hon kände att han blifvit djnpt
sårad af hennes svar. Efter en stunds gående stadnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
