Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra, — svarade Alva med nästan kall ton och vände
sig ifrån grefven; men denne böjde sig dock ännu
djupare ned till henne och hviskade:
— En dag, Alva, skall ni återtaga dessa ord, —
•ch derpå reste han sig upp, samt vände sin
uppmärksamhet ål scenen.
Vid utgåendet bjöd han sin hustru högra och
Alva den vensta armen. Baronen legsagade grefvinnan
Hilda.
Några dagar derefter inträdde Gerda i Alvas rum,
— I afton se vi några vänner hos oss, och kan
du gissa hvem som, ibland andra, kommer? — Gerda
log vemodigt.
— Herman, kan jag sluta till af darrningen i
din röst.
— Pappa har med halft våld tvungit honom att
gifva sitt löfte.
— Och du hade väl bedt baron derom?
— Ja, Alva, ja, jag måste se honom, om du
icke vill att jag skall dö, — utropade Gerda, kastande
sig i en soffa, dervid hon förde näsduken öfver sitt
glödande ansigte.
— I ditt ställe dog jag heldre än jag gjorde mig
skyldig till en dylik ömklig svaghet, en . . .
— Tyst, Alva, jag är icke vid sinne att höra
moraler. Jag ansvarar sjelf för mina handlingar.
— Meddela dem då icke åt mig; ty så länge du
talar derom, måste jag ogilla dem.
— Nu är du ond på mig?
— Nej, Gerda; men jag lider af att se dig så illa
och skeft uppfalta dina pligter, så helt och hållet
glömma din man, som likväl vore värd att du gjorde
något afseende på honom, och så hejdlöst rusa fram på
en bana, som förr eller sednare skall leda till ditt förderf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
