Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvänne barn - En Förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag väntar på Malla, som dansar der uppe . . .
Gode, beskedlige herre, gif mig en slant; min mor är
sjuk, min far är död, och jag har ingenting att äta, —
frambablade Conrad med en gnällande ton och sprang
efter baronen, som fortsatte sin gång, utan att vidare
fråga efter gossens tiggande. Kommen till sin port,
vände han sig om och sade:
— Bort, din lilla kanalje, och våga dig icke in
hit; — hvarpå han lyfte sin käpp, hotande, emot
gossen.
— Men en slant, nådig herre, — upprepade Conrad.
— Jag tror du tigger, din sate, — ljöd i detsamma
en grof och vidrig karlröst bakom gossen, och en
stark hand fattade honom i axeln. — Nu har jag dig
då fast, och du skall icke springa ifrån mig, som du
gjorde i morse, då du stal orren, din tjufstryk. Marsch
i kurran med dig! — Och dermed släpade han bort
gossen.
En timma derefter for gamle grefve Grattons vagn
ifrån operahuset och tog vägen till Staden. Den stadnade
utanför en illa känd qvinnas bostad, der han steg
ur, åtföljd af lilla Malla. Båda gingo in i huset.
Grefven kom snart ensam ut derifrån och for hem. Längre
fram återfinna vi Malla; men hvar och huru?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
