Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty du skall fåfängt, inom min slågt, söka efter en
enda, som med namnet Graiton fört en helårs vandel,
och jag blefve obeveklig emot er, min fru, i fall ni vo*
re den första, som, genom er läitsinnighet, ville
brännmärka min familjs heder.
— Ernst, hvad än du tror atl denna biljett
innehåller, så visa dig ädelmodig, och gif mig den åler; jag
skall alllid i mili hjerla vara erkänsam derföre, — bad
Gerda med en blick så ödmjukt bönfallande, all Ernst
kände sig rörd.
— Svår mig, alt han icke år skrifven af en karl,
— sade Ernst, och närmade sig henne.
— Jag svär det, vid Gud, — försäkrade Gerda.
— Må vara då, — och med dessa ord förde
grefven, ulan atl kasta ögonen derpå, brefvel till
lamplågan, som förtärde det. En ädel slollhet hvilade öfver
grefvens ansigte, och i hans röst, då han yltrade:
— Jag har efterkommit din önskan! Har du
missbrukat mitt ädelmod, så blir felet ditt,... och Gud
skall dömma emellan oss;... men kom dock väl ihåg,
atl en dylik handling aldrig bör förnyas. Och, Gerda,
bed lill Gud att jag icke må komma att tvifla på dig!
— Tack, Ernst, tack, — mer förmådde icke
Gerda säga; hon fattade sin mans hand och förde den med
djup rörelse lill sina läppar, under det ymniga tårar
badade hennes ansigte. I detta ögonblick talade Gerdas
bättre känslor, och hon gjorde i djupet af sill hjerta
del löfte, att aldrig gifva sin man anledning att ångra
siti ädelmod,... alt glömma Herman, och alt helt och
hållet egna sitt lif åt sina pligter, såsom maka. Allt
delta föresatte sig Gerda, och allt della ville hon
verkligen; men en utmärkt författare har sagt: ”/ sjelfva
föresatsen ligger en stor sannolikhet till dess
bry-tande; ty der föresatser behöfvas, der tjena de vanligen
till intet.”
Ernst böjde sig ned lill sin hustru, och kyssle
henne på pannan, sägande:
— Besinna ^n sak, Gerda, i fall du skulle frestas
att glömma dina pligter, att du tillhör ett stånd, hvars
företrädesrättigheter framför andra, förbinder det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
