Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af ett allvarsamt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inträdande. Efter några vanliga hÖflighetsfraser frågade
Herman, med otvungen och naturlig röst, efter grefven.
— Ernst gick blott ned tlil pappa; men han
kommer straxt upp igen.
Gerda sväfvade på rösten.
Herman talade om väder och vind, om
börsbalen m. m.; men konversationen förblef dock matt,
genom Gerdas upprörda sinnesstämning. Slutligen
vågade hon alt lyfta sina ögon till Herman; men mölle en
kall och intel sägande min. Likasom detta gifvit
henne mod, yttrade hon:
— Herr håradshöfdingen tyckes alldeles hafva
missförstått meningen af de ord, jag för en lid sedan skref.
— Om förlåtelse, fru grefvinna, jag erinrar mig
icke hafva eraollagit något bref ifrån er.
Det låg i hans ton en tydlig önskan att slippa
komma in på detta ämne; men Gerda, som fruktade
alt detta mellan-fyra-ögon skulle gå förloradt, återtog:
— Hvartill denna låtsade glömska, då det ändock
måste komma till en förklaring oss emellan.
— Och hvarföre?... Grefve Grattons maka är icke
skyldig mig någon sådan.
— Men Gerda .. .
— Fru grefvinna! — svarade Herman med stolthet
och reste sig. — Jag kände väl fordom en Gerda, men
hon är längesedan död för mig, och de döda tala icke.
— Herman, stadna, — utropade Gerda, jäggande
sin hand på hans arm. Ni skall höra mig. Ar hafva
gått, utan atl jag fiitt förklara mig, och likväl borde jag
vät ega den trösten, under milt sorgliga lif, alt ni icke
föraktade mig. Jag har icke gjorl mig förtjent deraf,
genom att uppoffra mina käraste förhoppningar och
inviga mitt lif ål en lång kedja af glädjelomma år. Jag
kan icke säga er, Herman, hvad som förmådde mig till
mened; men med handen på hjertat bedyrar jag, att
för mig gafs icke något val, jag mäsle uppoffra min
kärlek ... och er.
— Fru grefvinna, jag tror er... jag bör tro er;
men, hvartill tjenar denna förklaring, som endast upprör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
