Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Början af ett allvarsamt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter ibland tiggare och uslingar. Fortfar ni på det saltet,
skall snart er förmögenhet taga ett slut. Inga skatter
äro så ändlösa, alt de icke kunna uttömmas, i fall man
roar sig alt ösa dem på gatan.
— Jag öser ju icke penningarna på gatan, då jas;
söker att med dem afhjelpa nöd och armod, — svarade
Alva med djup känsla.
För hennes minne framslod den aftonen, då hon,
skålfvande af köld och hunger, med förtviflan i hjerlat,
bön-föll om hjelp, och till svar på sin bön erhöll slaget af
en käpp. Erinran af d^nna hjertlöshet framkallade en
blixt af hot och smärta ur hennes ögon.
— Ni ömmar för denna usla tross, derföre alt ni
icke känner den. Tro mig, ingen år fattig, utan genom
eget förvållande. Lättja, slöseri och utsväfningar åro
de allmänna verkliga orsakerna till eländet. Den
arbetsamme saknar aldrig bröd, och behöfver icke tigga. Jag
anser det stridande emot vår pligt, att genom ett
otillbörligt medlidande uppmuntra det onda.
— Herr baron gifver således aldrig en almosa af
sill öfverflöd?
— Nej, aldrig; emedan jag icke tror på dessa
ro-maneska framställningar om oförtjent elände. Den, som
med kraft vill aibeta sig ur nöden och förnedringen,
kan det, och de, som sakna denna kraft, utgöra en kräfta
i samhället, hvilken man gör klokast uti all låta förtära
sig sjelf.
— Derföre att menniskor finnas, som i sin
rikedom tänka såsom herr baron, just derföre skulle jag tro,
finns det så mycket elände. Nitälskade den rike för den
fattige, skulle det se helt annorlunda ut; och om alla
så tänkte, skulle ju dessa arma, olyckliga varelser dö af
brist på det nödvändigaste.
— lVIå vara; men samhållet vunne i det hela
der-på, och hvad är dervid alt förlora? Förr eller sedan
träffar dem nödvändigt ett sådant öde, och ni gör
ingenting annat med er barmhertighet ån förlänger deras
tillvaro och lidande. För öfrigt bidraga vi ju alla till
fatiig-anstalter, der orklösa och sådana, som verkligen
8ro oförmögna alt sjelfva försörja sig, blifva intagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
