Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Helenefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ligger etl stort svek uti alt öfverlemna sig åt
dylika känslor, och att en maka är lika brottslig, då hon
förråder hjertats trohet, eller alt den moraliska
trolösheten är lika tadelvärd som den sinliga.; ty steget ifrån
den ena till den andra är lätt taget. Ett måste vi dock
till hennes ursägt omnämna, att hon ifrån barnaåren
hört sin far oupphörligt säga:
—r Mitt barn, om du vill blifva lycklig i lifvet, så
följ endast din egen vilja, och kom ihåg att vi lefva här
i verlden i första rummet, för att skapa vår egen sällhet,
och böra så litet som möjligt befatta oss med andras.
Visserligen hade Sigrids enkla och enfaldiga
gudsfruktan hos barnet mildrat inflytandet af denna sjelfviska
lära, och umgänget med Alva hade nästan utplånat
intrycket deraf; men blott så länge icke hos Gerda en passion
kallade sådana sofismer till lif, för alt nedtysta det
någon gång knotande samvetet. Om Gerdas religiösa
känsla kunde man säga: att som barn hade hon väl
varit snar att tro, emedan hon antog allt utan
undersökning; men då hon kom ut i verlden och öfver
allt omkring sig hörde fria, nästan öfverdådiga åsigter
i religiösa ämnen, tvijlade hon fä allt, utan att
kunna lösa något tvifvel, samt slQlade med att alldeles icke
tänka på dylika ämnen.
Herman å sin sida, resonnerade, då han antog
baronens inbjudning att tillbringa sommaren på
Helene-fors, sålunda:
rr-r Grefve Ernst har stulit ifrån mig min
lycka, beröfvat mig det käraste jag egt: mina ung-
domsdrömmar och förhoppningar, och mitt hjerta har
honom att tacka för det sår, hyaraf jag lidit. Han är
skyldig mig min lefnads lycka. Nå väl, då är det icke
för mycket, om jag får njuta några smulor af hvad som
med rälta tillhör mig. Jag förnärmar ingens
rättigheter med att lefva pnder samma tak som Gerda, eller
ip<jd alt glädja mitt bjerta vid hennes åsyn etc....
Men Herman betänkte icke, att han utsatte sig för
en frestelse, den han ingalunda var vuxen att emotstå.
Grefvinnan Hilda drömde blott om dep häjnd hon
skulle taga på baronep, ptan att betänk» det Gerda
dervid skulle för alltid blifva olycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
