- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
110

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag har endast några ord att saga, —
bifogade han.

De gingo ut och satte sig på en bänk.

— Handlingarna af det gåfvobref, hvarigenom ni
skänker pastor Hedberg och hans barn räntan på det
kapital, som är nedsatt i Helenefors, hafva i dag
blifvit mig tillsända, och jag önskade inhemta er afsigt
med dem.

— Om jag vågade anhålla, att herr baronen
god-hetsfullt ville sända dem till pastorn.

— Men hvarföre, Alva, icke sjelf öfverlemna dem
åt honom.

— Emedan det då skulle se ut, såsom ville jag
betala en skuld, den jag ändå aldrig kan återgälda. —
Nej, må mitt namn dervid icke nämnas, utan han
anse gåfvan såsom en disposition af vår gemensamma
slägting.

— Ni är den besynnerligaste qvinna jag känt.
Oförmodadt egarinna af en half milion, gör ni
ingenting för att njuta af lifvet, utan gjfver bort nästan hela
er förmögenhet, genom att stifta välgörenhetsanstalter
m. m., och behåller endast så mycket för er sjelf, som
ni nätt och jemt kan lefva af.

— Och hvartill skulle jag behöfva mer?

— Till att försköna och lyckliggöra ert lif.

— Herr baron, hvarje menniska har sitt eget sått
att vara lycklig, och så äfven jag. Min sällhet finner
jag . . . just i hvad jag nu gör.

— Men Alva, har ni då aldrig tänkt uppå att
gifta er?

— Nej, icke ännu.

— Svara mig uppriktigt: har Alva redan skänk
sitt hjerta åt någon?

Alvas kinder brunno dervid i purpur; men we(
stadig röst svarade hon:

— Nej, herr baron, icke åt någon.

— Tack, jag är nöjd. Jag älskar er Alva, såsonl
jag icke trott mig om att kunna älska någon qvinna
och... icke sannt, ni afskyr mig ju icke?

— Huru skulle jag väl kunna det. Herr baroi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free